Härom kvällen tog jag ut mig fullkomligt när jag tränade. Hela dagen hade jag känt en viss trötthet i kroppen men det var också allt, jag mådde bra. Så på kvällen promenerade jag iväg till veckans favoritpass = tuff och oerhört rolig pulsgympa.
Mitt i konditionsdelen så kände jag hur uppförsbacken stegrade sig, allt var extra jobbigt och jag förstod inte varför? Vissa dagar är tyngre än andra så är det bara, kanske hade jag något virus i kroppen som jag var omedveten om?
Jag bet ihop och körde som vanligt och det fungerade. När passet var över och jag lämnade salen så signalerade kroppen rött. Det kändes som jag skulle kräkas och med trötta ben tog jag mig ut till omklädningsrummet. I träningsväskan har jag alltid första hjälpen i form av druvsocker, jag tog några bitar, drack vatten och duschade. Väl hemma fyllde jag på mina depåer och slängde mig i soffan för att bara vara, vila!
Morgonen efter mådde jag bra igen men hade lovat mig själv att köra ett lugnare, snällare yogapass efter frukost. Kroppen kunde gott få softa lite. Det blev ett charayoga pass som är lite både och. Snällt tänkte jag men den pulshöjande delen gav mig andnöd och jag var tvungen att pausa för återhämtning.
Tanken att kroppen behövde lägre frekvens var rätt ändå valde jag fel. Något skit i form av virus kanske krupit in trots allt? Ingen mer puls denna dag ...
Funderade hur meditationen skulle gå, den fokuserar helt på andningen men den gick hyfsat, ungefär som vanligt. Dags att vara snäll mot kroppen och softa, det är ju trots allt helg!
Må gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar