Ibland händer det, nöden har ingen lag. Plötsligt så inser du att det är för långt hem och att inget annat alternativ finns än att kolla om du äger en femkrona.
Idag drabbades jag av det som sällan händer men ändå inträffade idag. Ett akut behov av toalett signalerades. Genom hela min kropp ljöd larmsignaler, blinkande och röda.
Djup suck ... nej inte nu! Jag vet att jag misshandlat min kropp med för mycket kaffe och då ger den igen genom att visa stressymtom. En slags rensning av kroppen och sen är det bra, om jag lyssnar och följer hänvisningarna jag ges. Genom erfarenhet har jag lärt mig, har dessutom förstått att detta var på gång.
Växlar till mig en femkrona och med den i handen uppsöker jag den offentliga toaletten, den jag helst inte önskar använda men nöden har som sagt ingen lag. Trots att toaletten är städad och ren så möts jag av en frätande odör.
Ni som känner mig personligen vet att jag varken har städmani eller bakteriefobi, kort sagt så är jag inte känslig och har inga problem när det gäller att rensa avlopp, torka spyor eller ta hand om annat kladd.
Den stickande och fräna odören får mig att vilja hålla andan och nästan att kräkas så jag skyndar på mitt besök. Varför behöver det vara så att en offentlig toalett som är låst och städad ändå ska behöva lukta på det här viset?
Behöver det vara så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar