Delad glädje är dubbel glädje 2

Fick ett sms igår kväll:

Åh, du skulle varit på yogan ikväll! Ny lärare, jätterolig.

Jag klarade kråkan i säkert tio sekunder!!!

Vad glad jag blir för min väns skull, det är sååå häftigt att klara kråkan för första gången! Wow :) Hela jag fylls av värme, det är hon värd vännen min.

Verkar vara så att när jag väljer bort yogan för annan träning så experimenterar de mer, precis sånt som jag älskar, det bara är så. Jag missar något men vinner annat. Kan därför inte känna avund. Jag gjorde mitt val. Det kommer nya chanser.

Får väl träna hemma själv så länge. Att stå i kråkan handlar om rätt teknik och om armstyrka. Vet inte om jag någonsin stått i tio sekunder, det är lång tid. Kanske? Vet att jag stundtals orkat hålla posen länge men i sekunder mätt???

Älskar de asanas där jag får leka i huvudstående och armbalanser, det är oerhört motiverande och för mig träning i att fokusera. Om tankarna flyger iväg så rubbas balansen och det är risk att falla ur posen. Sen handlar det om att våga, att lita på kroppen men att samtidigt veta om den är redo.

Träna, träna, träna ... en dag lyckas du!