Livets svängningar

Så har han åkt, den förstfödde. Tillbaka till sitt liv, sina studier, kursare och sin mysiga flickvän. Vårt liv återgår till den vardag vi hade innan sonen kom hem i juni och det är okey. Livet

Jag kramade om honom i hallen innan han tog sin packning och gick de 66 trappsteg ned till bilen och pappan som skulle skjutsa honom till Arlanda.

Kvar stod jag och utan förvarning kom tårarna. Snopen, lite överraskad  och ensam. Eller inte riktigt ... Tiger som fanns i närheten lät mig väta ned hans päls. Jag borrade in ansiktet i de mjuka hårstråna och katten lät mig gråta till jag var klar.

Så lustigt ändå, jag förhåller mig ofta realistiskt accepterande gentemot livets svängningar, nu rycktes plötsligt mattan bort under mina fötter.

Sonen har ett eget liv och vi här hemma har vårt. Han har flugit ur boet för flera år sedan. Men rummet står kvar och när han är hos oss faller vi delvis tillbaka i gamla vanor. Lätt att glömma att han  endast är på besök, till låns och att det är vår uppgift att släppa taget.

Jag minns när jag var i hans ålder. Hur svårt men ändå skönt det var att bo hemma i några månader. Hur frustrerad jag blev över att hamna tillbaka i den Mia jag varit innan jag flyttade. Alla erfarenheter jag skaffat, som fått mig att växa liksom försvann då mina föräldrar inte hängt med. Hur skulle de kunna veta? De gjorde inget fel.

Livet går vidare, allt är okey ... faktiskt riktigt bra.

Ha det