Ligger på balkongen med Ravelli och lyssnar på några sommarpratare, denna förmiddag Carolina Klyft och Magnus Uggla. Solen har gömt sig bakom molnen men det är ljummet i luften. En härligt ledig dag ligger framför mig.
Jag sugs in i sommarpratarnas oerhört ärliga berättelser och känner enorm kärlek gentemot dem. Så funderar jag över massan och kritikers/recensenters påtagna maktutövande genom att tycka sig ha rätt att såga andra vid fotknölarna i sociala medier?
Vi har alla rätt att tycka och tänka vad vi känner och vill men att utöva häxjakt på enstaka personer ... VEM har rätt att förminska andra på det viset? Usch Så heja er, alla ni som kämpar i motvind.
Så går mina tankar till min "baby" Tiger, vår stora hankatt som hunnit bli 13 människoår. Han är mig så oerhört kär men har de senaste månaderna betett sig annorlunda. Mannen och kidsen blir irriterade och jag känner att jag emellanåt måste försvara min håriga vän.
Igår sa mannen att han tror sig veta anledningen till Tigers ständiga jamande. Han har studerat katten under sin semester och påstår att Tiger inte hör så bra längre. Antagligen så har mannen rätt, han brukar ha det. Pusselbitarna faller på plats. Tiger jamar när han känner sig otrygg, när han inte kan lita på sin hörsel. Så fort Tiger ser så är allt okey.
Det är sorgligt om min baby blivit hörselskadad men vi överlever, får tänka om, bete oss på ett sätt som ger honom ökad trygghet. Det är livet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar