Måndagen denna vecka var heltigenom kaotisk och turbulent, en sådan dag som börjar snett och fortsätter i fel riktning till den kraschlandar och du undrar vad som egentligen hände???
Jag reagerar med att gå på autopilot, befinna mig helt i nuet för att försöka hantera tillvaron utifrån vad den och människor runt ikring mig behöver. Att känna efter hur jag mår hjälper inte ... det blir i alla fall som det blir OCH det behöver nödvändigtvis INTE bli sämre.
Men ... säg då! Vad har hänt?
Vad sägs om att via jobbmejlen när vi är på arbetet få reda på att hela företaget (och alla butiker) är försatta i konkurs.
Riktigt vad det kommer att innebära vet ingen av oss annat än att det kan innebära (troligtvis) att vi blir utan jobb. Typ dags att söka nya tjänster ...
Kanske är mitt nuvarande arbete enbart en språngbräda till något nytt? Kanske är det meningen att jag ska göra något helt annat? Kanske lyckas konkursförvaltaren hitta ny ägare? Who knows?
Mitt arbete nu är att ta hand om alla våra ledsna eller upprörda kunder, stötta kollegor och se till att hålla min energi uppe så att jag kan vara en bra förebild.
För att orka måste jag ta hand om mig själv och även om jag i nuläget tror att jag är okey så inser jag att det kan vara en omedveten mörkläggning. Att jag på ett sätt är speedad utan att det syns?
Min egen medicin är att yoga extra mycket, att gå på klasser och att andas. Inhale ... exhale ... så att jag landar i mig själv och hittar den balans jag mår bra av.
Shit happens! Frågan är hur vi hanterar situationen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar