I ett skruvstäd

Vaknade med ordentlig nackspärr. Aj! Kunde knappt vrida på huvudet ...

Hade känt mig lite stel och öm runt skulderbladen. Om det berodde på omhäng i butiken, tufft träningspass eller en taskig nattsömn vette gudarna? Eller kanske en blandning av allt ihop?

Hur som helst så bet jag ihop och visste att det enda jag kunde göra var att stretcha bort "skiten". Nacke, skulderblad och axlar var inte så samarbetsvilliga, de var riktigt förbannade. Smärtan strålade. Jag var tvungen att kärleksfullt lyssna mycket noga på min kropp, ge den tid.

Kände mig tacksam att veta hur jag skulle göra för att få tillbaka min normala status. Stretchade det krampande området. La till försiktiga vridningar och rotation hela vägen upp genom ryggen.

Under natten hade jag i halvsovande tillstånd sträckt ut kroppen vid ett par tillfällen men då främst på högra sidan. Vänster gjorde inget väsen av sig då, inte förrän jag vaknade.

Andning är nyckeln till det mesta. Långsamt släppte kroppen efter så mycket att jag fungerade igen men inte 100% och det var bara att gilla läget. Tackar yogan för allt den lärt mig!

Puss & kram!