Att efter en hektisk vecka landa på mattan en helgförmiddag är underbart! Faktiskt hade jag längtat efter denna klass, att bli vägledd och guidad, att få använda mig av andningen och ta mig en liten bit längre in i min asana när musklerna i kroppen vill kasta in handduken.
Att svettas på yogamattan är inte som att svettas på ett pulshöjande träningspass (om du inte går på ett hot yoga pass, där du svettas floder). Musklerna arbetar på ett annat sätt.
Under gårdagens klass kändes det som om varje flöde var riktat direkt till mig och min kropp, till de ställen där jag verkligen behöver arbeta för att utvecklas.
Varför träna det du är bra på? Egentligen ... där finns ingen utveckling, det är i utkanten av min bekvämlighetszone som mirakel kan ske. Jag måste bara ta steget, ut på osäker mark.
Oj vad det kändes när hela höftpartiet, ländryggen, de övre magmusklerna och balansen fick en rejäl genomkörare! Vid ett tillfälle i tredje krigaren, när vi balanserat på ett ben både länge och väl så tog liksom syret i musklerna slut. Det värkte från skelettet och mina ben kändes blytunga. Tanken att ge upp svävade förbi, att NU rasar jag ihop som ett korthus, blåser någon på mig så faller jag! Inte då.
Så flög ännu en tanke genom huvudet, vi skulle upprepa samma flöde men på andra benet ...
Det ena tuffa flödet efter det andra. Andningen är min bäste vän och jag höll ut, gick i mål och njöt extra mycket av den välförtjänta savasana som alltid avslutar en klass.
Jag förväntar mig att bli rikligt belönad med en ordentlig träningsvärk, om en dag eller två. That´s life
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar