För ungefär 1,5 år sedan satte jag upp ett mål i min praktik, detta var i samband med att jag dagligen började yoga, det jag ville var att klara av att stå i brygga med raka armar och parallella ben.
Jag hade när jag var yngre inga som helst problem med att gå ned i brygga från stående, bara en bakåtböj och så "klart" ... i position.
Den färdigheten höll inte i sig femton år senare, min rygg och hela min kropp hade förändrats och som grädde på moset finns fler mentala spärrar. Jag upptäckte till min fasa att den brygga jag då klarade såg förfärlig ut!
Så vad skulle krävas av mig? Vad saknade jag?
Bad om hjälp och fick veta att steg 1 för mig var att backa tillbaka till det läge där min kropp var i fas. Skynda långsamt, en sak i taget/en dag i taget. Halvbrygga för att stärka parallella höfter.
Steg 2, bröstöppnande övningar för ökad rörlighet i överarmar och axlar. Så jag övade och tränade på olika sätt för att nå mitt mål och långsamt närmade jag mig. Idag kan jag bocka av den färdigheten.
I morse på hathayoga klassen gjordes en rad halvbryggor och sen uppmanades vi att göra en full brygga. En yogi som är något av en rockie kämpade. Jag kunde se mig själv i henne och blev full av beundran då hon bad om handledning och sen fortsatte att kämpa, det är så lätt att ge upp.
Själv lyckades jag utveckla min egen brygga genom att nudda tårna mot en vägg, sen lyfta upp en fot i taget mot väggen. Ett ben upp, två ben upp, handstående mot vägg, kicka från först det ena och sen det andra tillbaka till stående!!! Wow! Jag lyckades.
Så jag och min yogivän utmanade oss själva och båda vann, för det är vägen till målet som räknas ... inte alltid själva målgången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar