Valborgshelg

Inte för att jag märkt mycket av den, partyt pågår inte direkt i butiken (även om vi haft ordentligt med kunder, fler än jag skulle gissat).

Massor att göra och högt tempo, betydligt högre än vad jag upplevde i stunden. Jag är (tyvärr?) sån att jag kopplar från och kör från 0-100. Min trötthet kommer efteråt ...

... som när jag kom hem igår kväll. Mitt i alla andras firande med eller utan alkohol så gick proppen ur mig. Hungrig, trött i ryggen och allt annat än sugen på att laga middag försökte jag förmedla min trötthet för mannen. Han lyssnade inte riktigt utan föreslog istället att vi skulle gå iväg och handla något enkelt så jag slapp laga mat.

Schysst och snällt tänkt även om kroppen protesterade och sa: "orkar du gå hemifrån när du väl kommit hem?"

Vi gick och handlade och under den korta promenaden hem kände jag att mitt blodsocker var lågt och om jag inte passade mig så skulle vi kunna bli osams, jag och mannen. Han är så van att jag fungerar, att jag aldrig gnäller och att jag fixar det mesta.

Håll tyst, sa jag till mig själv. Säg inget dumt. Jag var så trött att jag kunnat gråta ...

"Jag lagar maten tillsammans med dig", sa mannen.

Schysst och snällt igen även om jag just igår helst velat sätta mig vid färdigdukat bord och bli serverad godsaker, bli bortskämd och ompysslad.

Livet återvände efter en god middag och ett glas vin. Kröp ihop i soffan och lutade huvudet mot mannen och kanske slumrade jag till en sekund eller två?!

Kram!