Härom dagen när jag kom till butiken så var stämningen smått hysteriskt, en gammal dam satt fast i vår hiss. Hon hyperventilerade och en av mina kollegor försökte lugnt hjälpa henne att ta djupare andetag samtidigt som en annan kollega pratade med vår hisstekniker i telefonen.
I mina ögon gjorde de allt de förmådde och hade bra koll över situationen. Problemet var att tanten satt instängd och ingen visste hur de skulle få ut henne? Tack och lov hade hissen stannat 20 cm över entréplanets golv och hon kunde se ut genom glasrutan. (Vill inte ens tänka tanken om damen i fråga hamnat mellan våningsplanen ... )
Hissteknikern meddelade min kollega att det skulle ta tjugo minuter för honom att ta sig till butiken, vilket vi alla förstod var alldeles för lång tid för vår instängda dam.
Plötsligt stod jag med telefonen mot örat och pratade med hissteknikern samtidigt som jag mindes vår hissnyckel. Kunde den användas?
Uppför rulltrappan, hämtade nyckeln vilken jag gav kollegan och hokus pokus var tanten ute! Lite omskakad men lättad, varken orkade eller ville shoppa längre ... behövde nog en kopp kaffe och kanske något gott till det.
Slutet gott, allting gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar