När du inser att den största faran inte är någon fara alls

Igår såg jag en filmsnutt med Will Smith som gick rakt in i mitt hjärta, ett standup klipp vilket gjorde skillnad.

Förgäves har jag försökt länka den korta videon till min blogg men utan att lyckas, min tekniska kunskap räcker inte.  Får försöka förmedla klippet:

Will gör en talkshow om hur han en blöt kväll kommer överens med sina polare om att de ska hoppa fallskärm. Yes, klart de ska!

På småtimmarna när han ska sova så ångrar han sig. Varför i hela världen har han gått med på något så utomordentligt dumt??? Ågren knackar på dörren och rädslan förlamar.

Morgonen efteråt har ingen av de andra ändrat sig. Fallskärmshoppet är bokat och alla är redo att kasta sig ut ... alla utom Will. Han har ont i magen och kan inte äta. Hela kroppen är spänd och panikslagen men han vill inte vara den ende som bangar ... så han sätter sig i bilen och kliver sen ombord på planet. 

Flygplansdörren öppnas och Will inser att hans instruktör föser honom mot öppningen. Plötsligt står han med fötterna ut över kanten och instruktören säger att de ska hoppa på tre. Skräcken kramar hjärtat och han tycker sig se döden i vitögat.

1 ... 2 ... han får en knuff i ryggen och faller nedåt (vid siffran 3 sägs många klamra sig fast i dörrkarmen, därav knuffen på siffran 2). Nu finns ingen återvändo ...

Adrenalinet rusar och Will hör sig själv vråla av eufori! Den förlamande rädslan har omvandlats till lyckorus. Han är ett med nuet, bliss, flöde och inser att detta är kanske det bästa han gjort i hela sitt liv?! 

Efteråt frågade han sig själv varför han överhuvudtaget tillåtit rädslan att styra honom? Varför lät han tankarna rusa och sätta igång alla reaktioner i kroppen?

Bakom de största hindren, dödsångest, panikkänslor eller magont så kan vi hitta sann lycka. Att våga gå utanför bekvämlighetszonen är nödvändigt. För att växa behöver vi våga och ibland kan det vara bra att få en knuff i ryggen.

Vi behöver inte hoppa fallskärm, kanske bara utmana oss där vi är, ta en annan väg till jobbet, prova att prata med någon vi inte känner. Säga upp oss och satsa på drömmen vi länge haft, listan kan göras lång.

Hemma har jag Lejonkungen som ruskar om mig och jag är enormt tacksam för det.