Härom kvällen, under en av familjens påskmiddagar, blev jag ordentligt boostad av Lejonkungen. Vet inte hur det började?
Plötsligt pratade vi om mina drömmar (råkade väl i någon mening nämna vad jag verkligen skulle vilja göra). Den yngre sonen tittade allvarligt på mig och undrade VAD som hindrar mig?
Inget? Eller?
I hela sönernas liv har jag uttryckt att de ska följa sina drömmar, förverkliga och njuta av äventyret. Finns inga hinder, låt ingen stoppa dig ... go for it!
Nu satt jag vid köksbordet och hörde min yngre son säga samma ord till mig, det värmde. Sanningen att säga så behövde jag höra orden.
Vem stoppar mig? Är det jag själv?
Lejonkungen tittade på sin pappa, tillbaka på mig och sa: "Han klarar sig! Om du är borta en månad ... det är ingenting. Det här handlar om din dröm! Gör det."
Ja, jag borde. Har ingen plan just nu men fortsätter att suga på karamellen och lyssna in allt det Lejonkungen förmedlade.
Våra söner går sina egna vägar, de sätter upp mål och har hela världen som spelplan. Jag är stolt över deras handlingskraft och förmåga att stå på egna ben. Kan de så kan väl även jag? Vad stoppar mig?
Tiden får utvisa ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar