Det var en gång en Lind, ett vårdträd på en gård i centrala staden.
Det växte sig högt och kraftfullt.
Bladverket bredde ut sig och gav svalkande skugga under heta dagar.
Trädet såg människor komma och gå, barn växa upp och vuxna åldras.
Allt som hände såg linden ...
Men ingen lever förevigt, inte ens vår lind.
Rötan spred sig invändigt och det fanns bara en sak att göra,
låta linden somna in, sågas ned
... för att så småningom ersättas av ett nytt träd.
En gravöl för vår lind.
Vår innergård ser kal ut, någonting saknas, det känns tomt.
Hej då linden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar