Igår observerade jag min första yogaklass, en läxuppgift som ska nedtecknas och skickas in.
Min fina yogivän sa ja utan att blinka, klart jag var välkommen. Mina arbetskamrater gjorde det möjligt för mig att korta ned min rast så jag kunde gå tidigare, vilket innebar att jag hann till klassen. Är verkligt tacksam för både och.
Väl inne i studions sal kröp jag in i ett hörn. Många känner igen mig men yogaläraren presenterar mig ändå och förklarar att jag finns på plats för att observera henne, inte individerna i gruppen.
För mig som brukar stå på mattan var detta en ny erfarenhet. Jag som brukar blunda mig igenom pass och vara i min egen bubbla fick möjlighet att vara närvarande med andra sinnen. Inte hörsel och känsla utan mer syn, energi i rummet och för all del hörsel också.
Att få lyssna och sen studera dynamiken i rummet var magiskt. Vackert.
Jag frågade min yogavän eftersom jag vet hur begåvad hon är. Hon sprider tillit, energi och lekfulla rörelsemönster. Min vän är skicklig, hon har talang och är tillåtande i hela sin utstrålning.
Jag upptäckte att jag själv faktiskt har förmågan att se kroppar i rätt linjering, det är något jag funderat över. Upptäckte också att jag redan har kunskaper som jag inte vetat om. Wow!
Har lång väg kvar, är nybörjare men å andra sidan så är det fullt normalt i början av en utbildning. Det här ska nog gå bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar