Snart är det dags. En längtan växer inuti mig och den blir starkare för varje dag som går.
För ett år sedan så hade jag sagt NEJ (utan att tveka). Tiden var inte mogen och många, många månader skulle behövas för att landa i dagens känsla.
Byta ut och ersätta var inget alternativ, inte för mig.
Först nu är jag redo att släppa in en ny liten fyrbent och mjuk varelse. En ny kattunge att bjuda in till vår familj. Du menar två, säger mannen som hävdar att det är schysstare för katten att få växa upp med en kompis. Vet att han har rätt så jag nickar.
Efter Tigers bortgång kunde jag inte tänka mig att ersätta honom, han var min "baby" (trots både storlek och ålder). Min själsfrände. Ingen Tiger = ingen katt.
Nu har jag bearbetat klart.
Att bjuda in någon ny betyder inte att glömma de som funnits, de som tillhört vår familj i massor av år. Visst vi har katter som kommer och hälsar på, som är bästis med mannen och vill leka men det är inte riktigt samma sak. Tror att dessa besök hjälpt mig gå vidare och att återigen känna lusten.
Mannen är grym med djur och helt ärlig är jag inte så dum jag heller, vi är typ av rätta virket. Den eller de kattungar som en dag bosätter sig hos oss kommer att få ett härligt liv! Men när, vilka eller hur det står skrivet i stjärnorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar