Våra pälsklingar har bott hos oss i tre år och snart tre månader och trots att vi fortfarande har en del att arbeta med så växer de in i sina roller som hus- och familjekatter.
Stanley har större tillit, precis som han alltid haft. Han är en överlevare på det vis att han hela tiden läst av och klurat ut vad vi förväntar oss. Okey, du vill klappa mig. Om jag tillåter det får jag vara ifred. Han underkastar sig på ett sätt som både gynnar honom och oss. Tidigare skulle jag aldrig ha kunnat luta mig över honom (uppifrån) och borra in näsan i nackpälsen, då hade han blivit rädd (eftersom det är en död vinkel) men nu är S avslappnad och trygg. Mer och mer beter han sig som våra tidigare katter. Att lyfta och bära är dock förbjudet, vi tränar knappt och kommer därför inte vidare, tar en dag i taget.
Audrey vår nyfikna, smarta och aktiva tjej har mjuknat vad gäller beröring, det händer att hon tillåter att vi smeker magen (ovanligt men händer). Vi får klappa henne oftare och längre men inte på vilket plats som helst. Vår säng är en säker plats och ligger hon bredvid Stanley så blir allt enklare. Hon observerar vad kompisen tillåter och KBTtränar sig själv när hon har lust.
Mannen kan kalla på Audrey, om han säger hennes namn så kommer hon (bryr sig inte alltid när jag önskar hennes uppmärksamhet) A är husses tjej, antagligen för att han alltid bjudit in till lek eller spännande upptäckter. Husse är också den som byggt mysiga och mjuka kojor att vila i, bjuder på godis eller berättar när andra djur rör sig över tomten (om lilla A av någon anledning missat). Lyfta eller bära A kan vi enbart drömma om men vem vet en dag kanske även det är möjligt?
Både Stanley och Audrey är omtänksamma och snälla, kanske för inkännande och hänsynsfulla? Våra tidigare katter har haft bra psyke och härliga personligheter men de har bestämt mer, väckt oss på morgnarna eller på annat sätt hävdat sin rätt, vi har bott hos dem - inte de hos oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar