Jag har en on/off knapp inbyggd, på gott och ont. Om jag vill så kan jag koppla bort signaler och köra "all in" för att hinna nå en deadline, ett mål eller för att jag tycker att något är oerhört roligt.
Idag har jag lärt mig att lyssna på kroppen, den är min bästa vän och betydligt klokare än jag. Emellanåt måste jag dock be den vänta vilket den inte alls gillar. Tålamod är en egenskap den lärt sig bemästra och kärleksfullt omslutit mig med men som sagt ... vissa dagar/veckor ligger jag på gränsen.
Så är det nu och som jag skrev härom dagen så är det inte mycket jag kan göra åt saken, det gäller min arbetssituation, min och mina kollegors.
Vad jag kan göra är att söka nytt arbete men fram till dess att jag hittat något annat så kommer jag att göra mitt bästa på alla plan. Det kan betyda att när jag väl är ledig så trycker kroppen på off-knappen utan att fråga mig. Jag hamnar i viloläge och inser att det är min tur att ha tålamod, att lyssna.
Sådana dagar (som igår) mediterar jag, softar och gör så få knop som möjligt. Jag vilar ... för att det är nödvändigt. Fyller på med energi och bara är. Bästa medicinen är om solen skiner, då maximerar jag enegitillskottet.
Det är sjukt att tillvaron ska behöva vara så här men jag är tacksam över att ha lärt mig koda och läsa av mina egna signaler.
Puss & kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar