Vi hörs när vi hörs

Åh vad jag saknat Lejonkungen ... vet att det låter knäppt på ett sätt men samtidigt inte. Han har flyttat hemifrån och bor ett stenkast bort. Hur svårt kan det vara?

Allt är som det är menat. Vi hörs när vi hörs, för han måste få landa i sitt eget.

Har de senaste dagarna tänkt att nu är det dags för en kaffe eller en AW så vi hinner prata lite, inte bara messa. Då äntligen hör sonen av sig och föreslår att vi ska bjuda honom och en kompis på middag. JA!!! Självklart! Lejonkungen har besök från andra sidan Atlanten och de har lust att hängs med oss en kväll.

Hela mitt väsen går igång. Vad har vi hemma? Vad ska vi äta? Vad kan jag laga för gott?

Jag som inte är någon typisk matmamma brinner för kvällens uppgift och glider runt på jobbet som en stor sol. Energin spritter och jag vill att arbetsdagen ska ta slut så jag kan börja fixa.

Att improvisera och trolla med det vi har är en av mina superkrafter! Köra på känsla och skjuta från höften är min melodi. Slutprodukten blir oftast "good enough" med andra ord bra.

Resultat:
Allt blev precis så mysigt som jag hoppades. Trevligt, lättsamt och att växla om till engelska kändes inte ens konstigt.

Mammahjärtat är påfyllt, nu klarar jag mig en vecka eller så.