När vi bodde inne i city fixade mannen garageplats i grannföreningens länga, där var det så trångt att jag på allvar låtsades att vi INTE hade någon bil. Helt ärligt så vägrar jag köra in eller ut ur så trånga passager för vem vet om jag skrapar sidorna ... det har hänt (för länge sedan men det räcker. Jag inte litar på min egen förmåga).
För många år sedan när vi byggde hus och bodde på landet så ägde vi ett dubbelgarage. Två bilar var ett måste då inga bussar gick på normala tider. Hur som helst satte mannen upp en champagnekork i ett snöre från taket så att jag visste hur långt fram jag skulle köra.
Nu låter det kanske som att jag är en usel chaufför, det är jag inte, vad jag inte gillar är trånga garageplatser och speciellt inte om dessa är försedda med pelare och ligger i parkeringsgarage.
Igår skulle jag för första gången använda butikens p-plats som ligger i ett källargarage. Genom mina kollegor vet jag att det är trångt. Mannen undrade därför hur jag tänkte göra om jag plötsligt (väl inne i garaget) skulle få för mig att vägra använda platsen? Var tänkte jag då ställa bilen? Att vända och åka hem igen för att ta bussen tillbaka in till arbetet skulle inte vara något alternativ. Och att hitta annan parkering ... nä. (Vi kan lugnt säga att det inte är gratis mitt inne i city)
Allt ordade sig, med kod och ordentlig vägbeskrivning hittade jag rätt och det var alls inget problem att ställa bilen på anvisad ruta. Faktiskt inte så trångt som jag antagit, så varför hade jag "oroat" mig?
Jag kan om jag vill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar