Igår glömde jag att stiga av bussen på vår hållplats! Har inte hänt tidigare och någon gång ska väl vara den första. Mannen skakade på huvudet och undrade hur detta varit möjligt? Svar: även solen har fläckar.
Gårdagen innebar tabbar, gapskratt och hårt arbete med andra ord en helt vanlig dag.
Jag checkade in på Hera Hub på morgonen och redan under fikat satte vi ribban genom att bjussa varandra på situationer som varit besvärande, pinsamma eller jobbiga. Vi skulle kunna kalla detta misstag vi begått eller med ett annat ord erfarenheter.
Så underbart befriande att öppna upp och erkänna sina mörka sidor, att sitta i ett rum där ingen dömer utan bara lyssnar. Att skratta åt eländet istället för att förneka och trycka undan. Att få gapskaratta med andra (inte åt).
När vi senare gått laget runt så var alla redo att börja arbeta. Jag skulle få fortsatt vägledning och hjälp med videoredigering till min Youtube kanal. Började mindre bra då jag reste mig rakt upp under en lampa med stora glaskulor (tänk genomskinliga julgranskulor modell större). Kras sa det över huvudet på mig och ner regnade glassplitter, mitt arbete började därför med paus i form av dammsugning.
Nåja, efter det gick det bättre. En kort presentations video med thumbnaile hanns med och efter ett klick hamnade den på min egen kanal. Wow! Jag lär mig, tar ett steg i taget.
Nu har jag ett betydligt längre klipp vilket behöver massor av redigering innan det kan läggas ut med andra ord dags att kavla upp ärmarna och komma igång.
Kanske inte konstigt att efter att först se de två bussar som går hem till oss köra iväg (var en minut för sen), få vänta i en kvart, bli akut lunch hungrig, hoppa på rätt buss och slappna av så till den milda grad att jag glömde bort att kliva av på rätt hållplats. Shit happens!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar