Sextonåringar ... nu har de höstlov men några av dem fick jag förmånen att undervisa i yoga under gårdagen. Workshop som en av många valmöjligheter för gymnasieskolans friluftsdag. Coolt.
Tydligen hade intresset för yoga varit så stort att klassen snabbt fyllts. Skolledningen funderade då på om byte av sal var det rätta eller om gruppen skulle hållas till de 22 som rummet rymde. Valet blev mindre grupp och så här i efterhand tänker jag att det var rätt.
Två killar och resten tjejer. En yogar, resten var nybörjare. Inga problem. Det jag däremot "glömt bort" var fokus. I den åldern handlar allt om kompisar och vad andra gör eller inte gör. Någon hade exempelvis valt yoga för att bästa vännen gjort det, inte för att hon själv verkligen ville. Att få tyst på kidsen och sen få dem att landa på mattan blev min utmaning, vilket tog ungefär halva klassen.
Någonting annat som jag förvånades över var ungdomarnas fysiska status. De var i "dåligt skick". Sorgligt och tragiskt att se. Många seniorer är i betydligt bättre form trots åldrande kroppar, krämpor och balansproblem.
Hur som så möttes vi på mattan och även om ett par droppade av och satte sig bredvid för att titta på så verkade de flesta okejat yogan. Ingen förstörde, ingen "spelade Allan" utan de som var där försökte följa mina instruktioner utifrån sina kroppar och möjligheter. Samtliga tackade.
Vad jag dock tar med mig är den tjej som kom fram efteråt och undrade om jag har klasser? Hon beskrev att något hänt, att ett lugn spred sig och att tankarna slutade snurra. Känslan att det här var något som hon mår bra av!
Om jag kunnat förmedla detta till en person så är jag tacksam. Om en människa hittar redskap för att få ett mer balanserat liv då är jag nöjd. Få äran att hjälpa någon att hjälpa sig själv, det är fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar