Igår fick jag använda mina "pedagogkunskaper" mer än under förra veckans Sagoyoga.
Biblioteket hade beslutat (tillsammans med mig) att maxgränsen för små yogisar skulle vara 12. Då jag äger åtta mattor så behövde jag låna ytterligare fyra (från en av stadens studios). Packade allt i bilen, tillsammans med lunchmatsäck och åkte hemifrån för att först ha en öppen vinyasa klass.
In i bilen, leta mig fram till destinationen, parkera och äta lunch sittandes i förarsätet. Så släpandes på två stora tunga påsar och en väska anlände jag till biblioteket där jag fick reda på att enbart två barn anmält sig. Okey. Hade alltså inte behövt alla mattorna
Förberedde rummet och tog därefter emot en tjej och en liten kille, riktiga stereotyper om jag ska generalisera könsroller. Killen kunde knappt landa på mattan, sökte uppmärksamhet och spelade "Allan", ett beteende inte helt olik många av de adhd elever jag arbetat med tidigare. En gullig kille, glad men som skulle behöva styras upp och hållas lite kort, med tydlighet.
Flickan däremot var lugn. Hon lyssnade, inordnade sig och pratade när jag ställde direkta frågor.
Sagoyogan gick bra. Den lilla killen landade på mattan och beslöt att vara med då jag sa att han fick välja. När jag avslutat klassen så ville ingen av barnen lämna rummet. Killen stäckte sig efter min bok och slet den nästan ur handen på mig. När han frågat om lov fick han bläddra och flickan satte sig bredvid.
Dessa två yogisar såg till att jag klev in i pedagogrollen på riktigt, att jag använde mig av knep och trick så de fångades upp. Förra veckan då det var betydligt fler barn var det enklare att hålla Sagoyogan, det krävdes mindre av mig. De barnen var gruppmogna. Igår när jag hade två så var känslan mer tvåsiffrig, som om det suttit en nolla bakom tvåan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar