Efter gårdagens inlägg om dans i hjärta och blod så kanske du undrar HUR det hela började? Eller så gör du inte det men oavsett så tänker jag berätta.
För säkert 30 år sedan hittade jag en underbar barnbok hos en av Stockholms bokhandlare, "I balettskolan" skriven och illustrerad av Helen Oxenbury. Jag tänkte direkt att just denna skulle jag köpa i födelsedagspresent till min dansbästis Anna.
Måste erkänna att hon aldrig fick boken, det fanns ett exemplar kvar och jag blev förälskad, fick flashbacks för det kändes som om boken handlade om mig, då när jag var 3,5 år.
Efter att jag varit med mamma och sett en föreställning av Svansjön så ville jag också dansa i vit tyllkjol. Mamma lovade att sy en till mig eftersom det inte fanns några att få tag på i min hemstad, sen anmäldes jag till barndans.
Pippi var mitt alter ego, det namn jag presenterade som mitt. mig som. Allt som min stora förebild gjorde och kunde ville även jag testa. Kanske tänkte mamma att lite ordning och reda vore bra för hennes vilda dotter?
En ny era startade och barndansen som senare skulle bli balett hängde med mig länge, länge. Men då på den tiden handlade det mycket om glada fötter och ledsna fötter (första och sjätte position) samt att hoppa över stora bäckar och åar. Vi lekte balett och jag älskade det.
Bolidens barnbalett och min älskade balettlärare Eva. Henne som jag under min första dansresa (till Finland) sov med då jag på natten fick hemlängtan. Jag var sex år gammal och mamma och pappa var kvar hemma.
Så denna lilla barnbok med en mening per sida och underbara illustrationer är en skatt av minnen för mig. I love it!
Måste erkänna att hon aldrig fick boken, det fanns ett exemplar kvar och jag blev förälskad, fick flashbacks för det kändes som om boken handlade om mig, då när jag var 3,5 år.
Efter att jag varit med mamma och sett en föreställning av Svansjön så ville jag också dansa i vit tyllkjol. Mamma lovade att sy en till mig eftersom det inte fanns några att få tag på i min hemstad, sen anmäldes jag till barndans.
Pippi var mitt alter ego, det namn jag presenterade som mitt. mig som. Allt som min stora förebild gjorde och kunde ville även jag testa. Kanske tänkte mamma att lite ordning och reda vore bra för hennes vilda dotter?
En ny era startade och barndansen som senare skulle bli balett hängde med mig länge, länge. Men då på den tiden handlade det mycket om glada fötter och ledsna fötter (första och sjätte position) samt att hoppa över stora bäckar och åar. Vi lekte balett och jag älskade det.
Bolidens barnbalett och min älskade balettlärare Eva. Henne som jag under min första dansresa (till Finland) sov med då jag på natten fick hemlängtan. Jag var sex år gammal och mamma och pappa var kvar hemma.
Så denna lilla barnbok med en mening per sida och underbara illustrationer är en skatt av minnen för mig. I love it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar