Under gårdagens soliga januarisöndag och efter min frostiga morgonlöpning i minusgrader så lovade jag mannen att hänga med honom för att försöka hitta ett par svarta kängor. Ett par skor för vår- och höst nu när vintern lämnat oss (åtminstone tillfälligt).
Skor provades och köptes och sen tyckte mannen att vi kunde gå förbi det anrika kaféet och kolla om de hade semlor (på en söndag!?).
Jodå, semlor fanns även om det var "gårdagens" och vi kunde få dessa för halva priset." En laktosfri, har ni det?", undrade mannen. (Normalt sett köper vi alltid de vanliga men just vid detta tillfälle önskade kroppen laktosfritt) "Nej", svarade kassörskan, "men vi har vegan semlor."
Jag fick bita mig i tungan för att inte börja skratta. Kvinnan känner inte min man och vegan är något han nog aldrig kommer att bli! Vi kan lugnt säga att han är skeptisk.
Förvånande nog verkade det som att han faktiskt funderade på att köpa? Fascinerad stod jag bredvid och följde händelseutvecklingen. Skulle han köpa en vegansemla? Till sig själv?!?
Så kom svaret, det blev en extra stor Linnésemla som vi kunde dela på. Riktig grädde med laktos och mandelmassa. Smakade gott även om brödet blivit torrt och det utan tvivel var just "gårdagens semla", vår första detta år.
Inte vår semla utan en framgooglad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar