Hemma hos oss har det skett små, små mirakel. Stanley har självmant lagt sig till rätta mellan mina ben på morgonen och stannat kvar!
Audrey gör så var och varannan morgon men Mr S lägger sig bredvid, en bit ifrån, som om han inte vill störa. Att han vågar är ett tecken på tillit!
Dessutom kurrar Stanley när frukost önskas och han smyger upp mot mitt ansikte för att se ifall jag är vaken? Ofta kommer han väl tidigt och får nöja sig med smekningar längs sidan eller över huvudet. Händer också att de väcker mig precis innan klockan och då är det jackpott, då stiger matte upp direkt.
Det vilar ett lugn över katterna och trots att de egentligen är stressade över att Lejonkungen är "hemma" och deras rutiner rubbas (de kan/vill inte längre softa och chilla i det rum som är sonens) så väljer de att röra sig i huset (inte enbart ligga under soffan, vilket de gjorde i julas).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar