Vår lilla prinsessa har ett sår på vänster skuldra. ett sår som vi inte riktigt förstår. För flera månader sedan upptäckte vi samma typ av skada och trodde då att hon skrapat i när hon kröp in och ut under en stor träkista. Den kurbitsmålade gamla möbeln med järnbeslag hade då ett vasst hörn. Mannen åtgärdade, såret läkte och vi trodde att NU är problemet fixat.
Så, härom dagen upplyste mannen mig om att han sett ett nytt sår med färska sårkanter, på samma ställe. Kistan är oskyldig ...
Nu riktas istället funderingarna mot bästisen Stanley. De är båda kastrerade men emellanåt biter S i Audreys nackskinn och klättrar upp på henne. Hon spelar med, verkar inte fatta vad leken går ut på och låter honom hållas.
Kan det vara så att den snällaste av katter, "brorsan" som är ALLT för vår lilla kattfröken är för hårdhänt?
Själv har jag inte märkt detta men mannen meddelar att han kom på Stanley nyligen. Audrey gnydde och min äkta hälft gick för att kolla varför. Nu är jag tillsagd att vara uppmärksam både på sår och på katter.
Någon som har kunskap?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar