I aprilvädrets sommarvärme beslöt jag att måla om en av våra utegrupper. Trämöbler som egentligen varit på väg till återvinningen under ett par år men som hängt kvar.
Jag har ett motstånd mot att slänga, har alltid haft, så länge prylar är funktionsdugliga och mer eller mindre hela så kan de fixas till.
Mannen hittade en oöppnad burk med färg för utemöbler i vårt källarförråd. Tack sa jag och beslöt att ge den lilla gruppen nytt liv. Håller den en säsong till (eller två) så är det bonus. Kostar oss ingenting annat än arbete och utomhus i sommarsol så går det ingen nöd på mig.
(I tidernas begynnelse)
Sagt och gjort, målade stolar och bord dalablått och när vi senare skulle fika så hade jag färg lite överallt, fulla händerna, armbågar, lår, i pannan och på fotryggen.
"Du passade på att måla dig själv på samma gång, eller?", undrade mannen. Och vad skulle jag svara? Fram med lacknafta för de större fläckarna och sen massvis med tvål och vatten.
Fint blev det ... och jag ren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar