"NEJ, vill inte!", sa Audrey och försökte göra sig osynlig

Två steg fram och kanske sjutton tillbaka ... vad vet vi?

Såret Audrey har på skuldran hade växt och lyste irriterat rött, i detta läge önskade mannen att jag tog henne till veterinären. Vi behövde ett expertutlåtande. Kanske var det det enda rätta? Även om magkänslan skrek NEJ.

Detta NO NO som vi undviker så långt det går. Tilliten vi byggt upp är inte tillräckligt stark. Vi vet inte vad Audrey utsatts för innan hon kom till oss men att hon är rädd för händer säger en hel del. Hon rör oss och vid speciella tillfällen okeyar hon att bli smekt, det är dealen vi har. Att stoppa in henne i en transportväska mot hennes vilja blir ytterligare ett övergrepp, hur goda våra intentioner än är ... 

Vad som är rätt eller fel går emellanåt inte att svara på förrän efteråt. 

Mannen tog på skurkkostymen (samt det dåliga samvetet) och fick efter en stund in en väldigt stressad hona i väskan sen fick jag ta över, åka till närmaste veterinär och sätta oss i väntrummet bland skällande hundar.

Väl inne i undersökningsrummet fick vi först träffa en manlig sjukskötare och senare en veterinär. Eftersom Audrey snurrat ihop sig som en boll så var det omöjligt att se såret och kloka som de var så ville de inte utsätta vår prinsessa för fler övergrepp. Det blev därför mest prat. Varken godis eller lek lockade A. Så till slut vred hon sig när en hund skällde någonstans i närheten och såret visade sig.

Vistelsen kostade oss nästan 2500 kr. Ingen fysisk undersökning, ingen medicin eller spruta. Jag/vi blev istället uppmanad(e) att fortsätta observera samt eventuellt dokumentera med bilder. Kanske ringa om vi behövde bolla tankar. 

Nu håller vi tummarna att såret självläker!!!

Men konsekvensen av vårt äventyr är att A springer så fort hon ser mannen och han önskar så här i efterhand att vi aldrig åkte iväg. Men hur skulle vi veta? Gjort är gjort och nu får vi börja om med distans, respekt och kärlek. Både vi och Audrey kommer att klara av detta men att vara orsak till hennes stress känns allt annat än bra ...

Glad Påsk!