Med rätt stöttning går ALLT

Blåslagen och kantstött men DÄR satt den!

Såg en film på sociala medier om en liten tjej som tränade sig att hoppa jämfota upp på en box. Tänk dig ett cross fit gym. Flickan är cirka fyra år och boxen på tok för hög för henne. Målet var tydligt och hennes vilja att lyckas enormt stark. 

Flickan hoppade och missade, hoppade igen och missade. Pallen flög och tjejen ramlade baklänges. Hon slog sig men inte för en sekund tvekade hon. Fem hopp, tio hopp. Plötsligt var hon nästan uppe, så ramlade hon igen, hårdare. 

Hennes pappa kom fram, pratade, pekade, instruerade sin dotter och backade sen undan. Under det som upplevdes som flera minuter stod den lilla, lilla tjejen och laddade, precis som en elitidrottsman/kvinna. Så hoppade hon och lyckades!

Säg att det var efter tjugonde hoppet. Pappan jublade, pussade och kramade om dottern. Tjejen strålade och skrek ut sin lycka. Alltså den känslan, wow! 

Tror att jag gett upp efter femte gången av misslyckade hopp. Hon fick ta så mycket stryk ... men inte denna lilla varelse, envis som få så visste hon vad hon önskade mest av allt, nå sitt mål och till slut så satte hon fötterna uppe på boxen och stod kvar.

Tänk om jag kunde frambringa denna envishet och den kraft som finns i att aldrig ge upp. Att fortsätta kämpa oavsett hinder och motgångar.

Är grymt imponerad över den lilla flickan och hennes stöttande och coachande pappa. Friskt vågat, hälften vunnet som det sägs i det gamla ordspråket.