Det finns gånger när jag och mannen hamnar på första parkett, som igår vid eftermiddagsfikat. Den unge rådjursbocken som besökt oss vid ett flertal tillfällen rörde sig åter i kvarteret. Denna gång strosade han runt i vår ena grannes trädgård. Ett hus där det bor en hund (och människa). Just då var ingen av dem hemma, troligtvis var de på promenad och hela tomten vilade i stillhet.
Eller stillhet, kvarterets gangsters skatorna hängde i syrenen men var för ovanlighetens skull tysta, de brydde sig inte om rådjuret.
Den unge bocken strosade lugnt omkring, totalt orädd och letade efter något att äta. Han var mer eller mindre osynlig eftersom hans yttre smälte ihop med de torra gräset och de nakna grenarna på träd samt häck.
Att få studera ett vilt djur så nära är fascinerande och väldigt rofyllt. Ungefär som att titta på mjuka dyningar eller vågor som rullar in över en sandstrand.
Det ovanliga är att rådjuret kommer mitt på dagen eller tidig kväll då vi människor rör oss som mest? Studenter som förflyttar sig från sina bostäder till campus, grannar som åker iväg eller kommer hem och andra som är på väg till skogen för att promenera uppe på åsen eller röra sig ner mot ån.
På vår tomt finns högar av rådjursspillning och vår gissning är att den kommer från denna bock. Under vintern har vi dock knappt sett honom, enbart noterat spår i form av platser han sovit på. Det är de senaste veckorna som han öppet träder fram, ungefär som om gårdarna tillhör honom (lika mycket som kvarterets katter och hundar).
Nu funderar vi på vad vi ska kalla honom, Rudolf, Bambi? Nä, tror på något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar