Dags att tänka utanför boxen

Då har startskottet gått, jag är igång med min kostymdesign ... eller ... har i alla fall påbörjat tankearbetet, vilket alltid är något. Åkte iväg för att inhandla "rekvisita"men fann inget av det som stod på önskelistan,  fick därför åka hem med svansen mellan benen. Vet att det är lönlöst att  deppa, biter istället i det sura äpplet och beslutar att tillverka de delar som saknas. (Oj, oj ... nu blir det mycket ...)

Spånar och bollar idéer med mig själv, klipper i papper, viker och formar. Måste tänka funktion lika mycket som design då dräkten ska hålla för rörelse, behöver dessutom lätt kunna ta mig i och ur utan att kostymen spricker eller rasar ihop som ett korthus. 

Vem har sagt att det ska vara lätt?

Allvarligt så förstår jag varför jag ofta skjuter från höften, det jag önskar "finns inte tillgängligt" det betyder att det kan vara för krångligt, för dyrt eller för enkelt (läs här "tråkigt"). Nu är jag där igen och mannen tycker att undertecknad krånglar till det.

Minns min första vårbal som student på lärarhögskolan, jag hade ingen klänning och mammas var för stora. Eller jag för liten!? Mina systrar hade båda längden att axla mammas boutiquekläder och här var det stopp (för mig) att sy om, dessutom låg mammas garderob 70 mil bort så jag behövde lösa mitt klänningsproblem själv.

Sprang på loppis eftersom jag inte tyckte mig ha råd att köpa en balklänning men hittade ingenting förutom tyg. Svart fodertwill samt lite annat intressant. Resultatet blev en tvådelad långklänning och till det en vit spetsjacka. Inget "classy" men klart personligt.

Samma sak var det några år senare när jag blev bjuden på Kadettbal i dagarna tre, återigen utan klänning (i garderoben). Letade fram symaskinen och skapade denna gång (i himmelsblått fodertyg) en "prinsessliknande" variant. Min mamma stönade till dess att hon såg resultatet.

Ja jag vet, fodertyg är fodertyg och ska vara under/inuti men det var vad jag kom över (billigt) och som sagt lyx har aldrig varit min grej men problemlösning har. (Detta var innan jag läste modedesign och mönsterkonstruktion och kanske anledningen att jag sen kom in på den utbildningen, för enligt regelboken var inte sömnadskunskap någon av mina superkrafter).

Så med det sagt skippar jag tanken att ge mig ut på stan för att leta, inte heller handlar jag på nätet, istället släpper jag lös min kreativitet och hoppas att den bär hela vägen, det får gå som det går. Kanske blir det pannkaka eller så blir resultatet användbart. Lutar mig mot magkänslan som viskar att jag kan om jag vill!