måndag 6 juni 2022

Kaos i familjen

Hittade detta blogginlägg från juni 2016 och minns. Att leva med djur kan emellanåt påminna om att ha barn, mindre eller större. Läs detta, kanske känner du igen dig? Kanske inte?


Vad ska jag säga ...
Vi har en tonåring till hankatt, trots att han nyss fyllt tretton människoår. Hur kan det komma sig? Hur kan Tiger efter över fem år i lägenhet plötsligt få nog? Vad är det som gör att våra katter beter sig så olika? En prinsessa som är nöjd och har större frihet än sin son enbart för att hon förtjänat det och sen en obstinat äventyrare som för tillfället protesterar på alla tänkbara sätt.


I morse hade jag kunnat byta bort min baby mot lugn och ro. Från att självpåtaget fungerat som mänsklig väckarklocka i ottan valde han att högljutt jama och kliva på mig redan på småtimmarna. Det resulterade i att mannen stängde in Tiger i eget rum. Utegångsförbud. Familjen behöver sova!

När jag senare blev väckt av honkatten så var det morgon och en okey tid att stiga upp. Jag släppte ut T och serverade frukost. Två tuggor sen satte han sig vid ytterdörren och ylade ...

Hämta katt, bära, prata och så in i köket för att försöka äta själv. Öppnade köksfönstret lite och placerade T på fönsterbrädan. Stängde dörren om oss och fixade min frukost. Då började jamandet igen. Ingen chans att jag skulle få äta i lugn och ro.


Hämtade kopplet och satte det på T, lyfte upp honom och tog frukostbrickan i ena handen. "Var är den jävla katten!?!", morrade sonen som har sitt rum vägg i vägg med köket. "Vi går nu", svarade jag och lämnade köket. Meddelade Ravelli att vi skulle till balkongen och öppnade dörren ut.

Tiger nosade och la sig bredvid kryddväxterna. Jag fick äta frukost i lugn och ro, dock med kopplet i ena handen. Vid två tillfällen gjorde T en ansats att hoppa upp på fönsterbrädan, hans flyktväg upp på taket. Jag markerade med kopplet.  Efter en stund ville T gå in. Visst, okey.


Var han nöjd nu? Ja, i cirka tio minuter sen körde han igång igen. Suck ...

Fick hämta, lyfta upp och ta med honom in i badrummet så att jag kunde borsta tänder och klä på mig. Vid det här laget var det skottpengar på honom. Både man och son var ordentligt irriterade. Jag hade dessutom lovat Tiger att få gå ut och nu hade jag inga ursäkter kvar. Koppel på och ut i friheten. Idag bestämde jag att det var lika bra att vara ute länge. När en granne dök upp ville T in. Nej. Han kilade snabbt mot porten, jag hämtade och bar ut honom, så höll vi på till vi klarat av fler delar av tomten, de han själv undvikit. Fjärde gången han gick mot porten och trapphuset öppnade jag. Koppel av och nöjd katt.


Nu ligger han i sin sänglådans och sover. Jag har lovat att vi kan gå ut igen, senare, eftersom jag är ledig.


Hjälp!

Måste hitta en balans så att vi alla är nöjda. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar