Kurragömma

Plötsligt var han borta, bara så där!? Fanns ingenstans, åtminstone inte på någon av sina vanliga synliga platser.

Stanley är stor (och svart), vilket innebär att det i dagsljus är mindre lätt för honom att försvinna eller göra sig osynlig.

Både jag och mannen sökte men katten var som bortblåst av vinden. Konstigt? Att Audrey missas är mindre underligt då hon är liten och kan krypa in i små skrymslen men kompisen Stanley ...

"Har du tittat bakom draperiet?", frågade jag till slut mannen.

"Nej", svarade han och bådas blickar vändes mot den vägg som täcks av draperilängder, för ovanlighets skull hängde de rakt och prydligt (ofta är det stökigare då framför allt Mr S gillar att halvt om halvt bädda in sig just där om det inte är så att båda eller någon av våra pälsklingar busar med leksaker mellan tygstyckena).

Försiktigt kikade jag in på ena sidan, inte för att undertecknad trodde mig hitta vår hankatt utan snarare för att kunna bocka av just det möjliga gömstället.

Voilá, där låg han! 

Jag släppte draperiet och förundrade mig över hur snyggt Stanley glidit in, liksom sopat igen spåren efter sig och skapat en alldeles egen koja. Vi lät honom hållas och när samma katt saknades under gårdagen så visste vi exakt var vi skulle leta ... bakom draperiet.