Igår fick jag utöva och träna yoga på ett helt annat sätt än vad jag vanligtvis gör. Noll fysisk ... enbart mentalt.
Jag hade en fullspikad ledig dag. Startade med ett inspirerande och härligt frukostmöte/föreläsning. Skuttade därifrån full av energi. Landade hemma en stund, drog på mig yogakläder under mina "boyfit jeans" och tog cykeln till min fransförlängare. Jag visste att tiden mellan skulle bli knapp men det borde inte vara några problem, med cykel går det fort.
Började mindre bra, jag fick vänta ... med andra ord visste jag att min snäva marginal minskade. "Det kan arbetas in", tänkte jag hurtigt och satt snällt på min stol. Minuterna gick, nu var min fransförlängare 20-25 minuter efter sitt schema. Oops
Så blev det min tur. Fick höra att jag hade många fransar kvar. Bra tänkte jag, då går det fortare.
Väl i stolen är min uppgift att blunda, det är allt jag behöver (och hålla mig stilla). Jag måste släppa allt utanför min kropp, går inte att tjuvkika. Tankar om att jag skulle missa min yogaklass dök upp men jag föste undan dessa. Kommer visst att hinna, allt ordnar sig.
Vad skulle jag göra? Fråga om klockan? Gnälla och säga att jag hade en tid att passa? Nej, inte min stil. Eftersom jag ändå inte kunde påverka min situation valde jag att ha is i magen och gilla läget. Det var då och där jag utövade min mentala yoga. Stanna i nuet. Andas. Vad som händer i framtiden (när jag var färdig på salongen) fick jag ta tag i efter då.
Det visade sig att yogaklassen redan börjat när jag betalade. Suck. Okey. Dags att tänka om, det var tydligen inte meningen att jag skulle yoga på studion just denna dag. Spillde ingen onödig energi av negativt slag. Bra jobbat av mig!
Skickade mess till studion och bad om ursäkt. Cyklade därefter hem och rullade ut min egen matta, det blev en bra klass. Tyvärr inte med Julia men med mig själv. Good enough.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar