Upptäckte en man i arbetskläder alldeles bakom mig när jag öppnade porten till arbetets trapphus. Istället för att gå in så höll jag upp dörren för att släppa in honom.
"Var så god", sa jag och backade undan.
"Nej, det här går inte", svarade mannen och såg obekväm ut.
"Jodå, här är det jämställt", svarade jag och log.
Han gled in och skakade på huvudet.
"Det här är inte rätt ... så här ska det inte vara ..."
"Jodå, det här går jättebra. Ha en bra dag"
Vi gick år var sitt håll. Gentlemannen i blåställ är helt klart inte van vid att en kvinna håller upp dörren för honom. Lät nästan som om jag var den första (vilket jag har svårt att tänka mig).
Kändes bra att få överraska, att göra någon glad (även om jag mest såg huvudskakningar och hörde mummel för samtidigt märkte jag att han kände sig uppmärksammad). Jag gjorde skillnad och det är en härlig känsla. Hoppas att många fler kvinnor (och/eller män) håller upp dörren för denne man, det är han värd.
Hej svejs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar