Idag tänker jag reflektera över manligt och kvinnligt vilket i detta fall kan innebära att jag generaliserar ordentligt.
Igår höll jag terminens första lunchklass på en av stadens studios. För många är det fortfarande semester och ledighet men för andra har arbetet kommit igång. Själv välkomnar jag ordning och reda samt struktur i vardagen.
En lunchklass kan vara av den sorten att du nödvändigtvis inte behöver duscha efteråt, att du ska kunna gå tillbaka till jobbet (möjligtvis efter en raggartvätt inne på toaletten).
Vad vi noterade igår är hur olika män och kvinnor kommer in i studion, framför allt när de aldrig tidigare varit där. En kvinna är oftare försiktigt lågmäld, kanske viskar hon fram sina frågor medan männen har en helt annan stil. De är sig själva, tar för sig (om nu det är ett bra uttryck?) och låter sin röst höras, med andra ord pratar de tydligt och bryr sig inte om ifall någon hör (på ett sätt som upplevs friskt och som jag önskar att kvinnor lika självklart kunde axla och härma).
Igår hade jag ett par trevliga män på min klass. De tog i hand och presenterade sig, frågade efter lånemattor och dusch. Jag som planerat ett ganska soft pass sa lite skämtsamt att duschen inte behövdes.
"Men vi gillar att ta i ... så vi svettas gärna!"
Oops tänkte jag och beslöt att freebasea, kanske stoppa in lite extra pulshöjande rörelser i klassen så att dessa vältränade och trevliga män fick lite valuta för sina pengar?
Så sammanfattningsvis är min observation en fråga, varför är många kvinnor så försiktiga? Vi är lika bra som männen och ändå är det som att vi emellanåt ber om ursäkt för vår existens??? Underbara kvinna, ta för dig! Brösta upp dig och var stolt över den du är!
Puss & kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar