Ingen fönsterplats denna gång

Det finns något jag längtat efter denna sommar men som undvikit mig. Något som är dramatiskt och rogivande på samma gång.

Åska

Vi har vid ett tillfälle hört hur det dundrat långt bort och förstått att hällregn och blixtar existerat men valt att hänga på andra ställen.

Under ett par dagar har lufttrycket ökat och himlen har tonat upp sig i blåsvarta moln för att några minuter senare släppa igenom solen igen. Som om åskan lekt kurragömma och retfullt lurat alla som försökt tyda himlens tecken.

Men så äntligen!

Bara det att jag egentligen inte var förberedd ... satt i bilen när hårda droppar studsade på rutan, som om någon däruppe vridit kranen på högsta effekt. Som om himlen öppnat sig och frikostigt bjöd på ett vattenfall.

Helst vill jag vara inomhus så jag kan studera ... nu var jag mitt i. Valde att parkera så nära studion som möjligt men blev trots det dygnsur i ruschen mellan bil och hus.

På ett sätt missade jag åskan. Hörde den dundra och såg blixtarna ändra ljuset i yogasalen men det var också allt, eftersom jag undervisade så hade jag fokus i rummet inte utanför.

Kanske kommer åskan på besök igen? I så fall hoppas jag kunna studera den från ett fönster.