Igår fick jag oplanerad och helt ofrivillig träning efter det att jag kört sonen till Arlanda. Väl tillbaka i vår stad så skulle jag bege mig till en av de yogasalar jag undervisar i. På schemat stod Yinyoga.
Framför mig på Stationsgatan hade jag plötsligt en röd bil som körde mellan 10-20 km/h. Just på den gatan höll jag mig cool och väldigt förstående, icke dömande. Den tillåtna hastigheten är 30, så okey då om du inte riktigt vet vart du ska.
Däremot visade det sig att samma bil skulle ligga på bromspedalen under hela min körsträcka ... i typ samma snitthastighet. Varför?
Tja, antagligen visste mannen inte vart han skulle. Stannade för allt och alla oavsett om det behövdes eller inte. Vi kan konstatera att jag fick träna på mitt yogiska tänk, mitt inre lugn och att okeya situationen.
Vad skulle jag annat göra?
Lusten att tuta infann sig, att eventuellt säga ett fulare ord eller två men vad skulle det hjälpa? Jag fick snällt smyga efter och drog en lättnadens suck när bilen till slut svängde åt motsatt håll (då när jag anlänt till min slutdestination).
Får väl tacka den röda bilen och dess chaufför för min tålamodsträning, inte alltid kul men ack så nyttigt. Mitt svar är detta blogginlägg.
Önskar dig en härlig fredag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar