fredag 16 augusti 2019
Sliten ...
När jag håller yogaklasser så brukar jag be de som är i rummet att scanna av sina kroppar. Notera energinivån, hur det känns mentalt och fysiskt. Bara observera så att var och en vet vad de har att utgå ifrån, varken mer eller mindre. Hushålla med krafterna alternativt slösa om energin är hög.
Igår hade jag en maxat inrutad dag. Tänkte att det fanns tid mellan mötena och klassen att pausa, vilket jag gjorde men på något vis ... inte tillräckligt i slutänden.
Promenerade mycket, fick svänga in på ICA för att handla snacks (energibar) eftersom jag plötsligt var vrålhungrig (klockan tio på fm) och inte skulle ha möjlighet att äta lunch förrän kl 13 (vilket är sent för mig).
Allt flöt på, både mötet på banken och yogaklassen. Tog en snabb promenad till restaurangen där jag skulle möta upp en kompis för lunch. Serverades en jätteportion fisk & skaldjurslasagne. (Hade mått bättre av att lämna hälften. Tackade nej till Saffransaioli och det var tur.) Från hungrig till proppmätt, vilket är ett tillstånd jag helst undviker. Vi blir liksom oense i detta läge min kropp och jag och helt ärligt är det ytterst sällan som vi hamnar i denna återvändsgränd.
Mys att träffa min vän! Vi satt länge och hann prata massor. Utanför fönstren spöregnade det? (Metrologerna hade missat att informera om detta ... ) Så plötsligt, precis samtidigt som min vän sa att hon måste tillbaka till jobbet, blev det uppehåll. Vi kramades och jag beslöt att promenera hem. 60 minuters rörelse var vad min kropp bad mig om. En skön stund, egentid, längs ån i naturen.
Det var först när jag klev innanför ytterdörren (en timme senare) som jag kände tröttheten checka in.
Totalt slut ...
La mig på sängen för att vila. Benen var överansträngda och hade svårt att finna ro. Gårdagens och dagens rörelser med yogaklasser, långpromenader och cirkusaktiviteter signalerade nu tydligt, drog i handbromsen och sa: VILA. En kopp kaffe hade speedat upp eller en chokladbit men kaffet var inget alternativ då klockan var mellan fyra och fem och choklad hade jag inte hemma.
Planen var att fira vår bröllopsdag. Mannen var lika trött (efter arbete), vilket inte gav sken av att det skulle bli en energisprudlande middag.
Dusch, vila, skjuts av son och sen så, äntligen god mat och ett glas vin med mannen!
Tilläggas kan att vi somnade ovaggade några timmar senare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar