Nu är den här, början på magin. Dagarna då det sker saker i smyg och när många av oss döljer mycket eller lite.
Igår klev jag in genom porten till den värld där kreativiteten bor. Har gläntat på den några gånger under november men inte varit beredd att stiga över tröskeln, det har känts för tidigt.
Snart är det advent och eftersom jag kommer att borta denna helg så får förberedelserna starta. En sak i taget men som du förstår har grejer börjat hända i mina kulisser, sånt som smusslas med och som enbart går att fixa när huset är tomt.
När jag/vi syskon växte upp så var tiden fram till jul spännande och precis samma känsla ville undertecknad överföra på de egna sönerna.
Som barn var mamma den förutsägbara och pappa den som stod för överraskningar, tror att det kan vara/ha varit ombytta roller hemma hos oss (vad gäller mig och mannen)?
Vår pappa var i sitt esse, han älskade julen! Det målades tomtar på väv eller duk, köptes in kärvar till fåglarna, pyntades, byggdes snöigloos och enorma gubbar, kokades knäck och bakades pepparkakshus. Allt pappa gjorde blev storslaget och han njöt av varje sekund. Ingen stress, enbart förundran.
Mamma bakade, städade, ordnade glöggmingel och middagar. Hon kollade upp exakt vad vi önskade oss, här fanns inga direkta överraskningar. Mamma ville att vi skulle bli nöjda och glada.
De kompletterade varandra, mina/våra föräldrar, precis som mannen och jag gör. Kanske har han lika många hemligheter? Eller så är jag ett steg före? Oavsett så njuter jag av att förbereda årets adventskalender, den är av annat slag och nyskapande. Har hunnit fixa ett par luckor och känner hur energin växer inom mig. Snart är det advent!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar