... kan vissa år innebära flera olika varianter per dag, ibland med hastiga och plötsliga skiftningar. Igår var det svalare på morgonen än dagarna innan men fortfarande helt okey att ta en tidig promenad i shorts.
Mitt arbetspass startade på eftermiddagen och Astronauten samt hans flickvän lovade att bjuda på middag, vilket gjorde att jag kunde cykla alternativt gå. Valde det senare då undertecknad impulsivt lånade ut cykeln i samma veva.
Det tar cirka en timme för mig att promenera till butiken och har jag tid så gör undertecknad gärna det. Mannen erbjöd sig dock att hämta mig så att vi alla skulle kunna äta en viss tid. Toppen.
Fick tips om att ta med ett paraply, himlen var blåsvart åt ena hållet och tog det i handen. När jag gått i ungefär femton minuter kom regndropparna, först några enstaka men de var stora och blöta och instinktivt förstod jag att mitt medhavda paraply behövde fällas upp.
.JPG)
Himlen öppnade sig och vinden tog i. Det regnade från sidan. Jag kände mig som en seriefigur (de utsätts ofta för extrema vädervarianter och överdrivna situationer), för att parera regnet (och blåsten) behövde jag hålla emot. Paraplyet hotade med att blåsa iväg och regnet smattrade. Till att börja med klarade jag mig hyggligt, de första 100 meterna men sen kom insikten att det var långt kvar till butiken och att skor och kläder skulle bli dyngsura. Fanns ingen busskur att gömma sig i och inte heller skyddande träd.
Jag ringde mannen och han lovade att leta upp mig för att skjutsa in mig till stan. När han dök upp ett par minuter senare så hade den häftiga regnskuren dragit vidare och mina skor samt strumpor var ordentligt blöta (även jeansen). Kändes lite löjligt att bli upplockad när regnet upphört men ändå skönt. Fick skjuts halvvägs och sen promenerade jag resten av sträckan. Chip, chip sa det om skorna ...
I butiken bytte jag skor och fötterna jublade över att få slippa fukten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar