En alldeles egen plats i mitt hjärta

Igår var det Fars Dag och vi firade mannen och pappan, när vi väl kommit hem ifrån våra arbeten (den yngre sonen och jag). En regnig och grå morgon blev en ljus och mysig kväll.

Min egen pappa som var min stora förebild dog för många år sedan ändå finns han med mig varje dag, i hjärtat. Han som drog mig runt halva stan på min Lilla Gubben (gunghäst/rullhäst), som tillverkade metspön och surfingbrädor. Han byggde igloo till kvarterets ungar och lärde oss fiska.

När jag var riktigt liten så var jag helt övertygad om att pappa var mannen i mitt liv så till den milda grad att jag tänkte gifta mig med honom när jag blev stor. "Men mamma då?", frågade pappa med glimten i ögat. "Hon kan få bli mormor", svarade jag.

Vår pappa var akademiker men lika mycket konstnär. Han gjorde vårt liv till ett äventyr samtidigt som han lärde oss vikten av att alltid göra vårt bästa, slutföra det vi påbörjade och städa efter oss när vi röjt färdigt.

Pappa du var min hjälte! 

Tack för att du älskade mamma 

och för att du/ni gjorde vår barndom magisk.

Love you for ever