Just nu flyter jag med och njuter av nuet, av människor jag möter, situationer och stunder med de jag verkligen älskar. Julen närmar sig och det känns i hela kroppen. Vädret verkar inte förstå att december nalkas, ute är det råkallt och regnigt men inomhus pyntas det för fullt.
I vårt förråd står en julkula i guld, modell större. Jag ärvde den från den förra butiken jag arbetade i och fortfarande suckar mannen över dekorationen. Då fraktade jag hem kulan i bagageutrymmet på bilen (utan att linda in den i silkespapper). Överallt fanns tydliga spår efter juldekorationen i form av guldspår. Jag dammsög bilen och våttorkade men guldglittret bet sig fast som lim!
Vi var inte riktigt synkade då, mannen och jag. Kan säga att många stod högre i kurs än undertecknad. Hur tänkte jag? Hade jag över huvudtaget tänkt längre än näsan räckte? Svaret var att det hade jag inte. Måttot är: skjuter från höften, skiter det sig så tar jag det därifrån ...
Nu sitter girlanger och stjärnor uppe. Advent är välkommen. Vi är förberedda. Då undrar mannen hur jag tänker göra med den stora, stora julkulan i guld? "Inte vet jag? Får den vara med? , undrar jag lite försiktigt och ler. "Så klart", säger mannen och förklarar att det var transporten i bilen som störde honom för typ två, tre år sen.
Kulan vilar i förrådet. Jag vet inte om den kommer att leverera i år? Kanske jag tar in den, kanske den får vakta förrådet? Tiden får avgöra.
Ha en härligt underbar advent!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar