tisdag 10 november 2015

När lugnet närmar sig tristess

Solen skiner och jag ser flanerande människor passera utanför skyltfönstret. Om jag vore ledig så skulle jag dra på mig jackan och ge mig ut på äventyr men det går inte, jag arbetar. Så jag hoppas på att någon vill ägna några minuter inne hos mig, hälsa på lite.


Vad gör man när allt är fixat? Mejlen är kollad och de administrativa uppgifterna är klara. Jag har dammsugit, torkat fria ytor, vikt kläder i högar och fyllt på. Här inne i butiken är det renare och mer ordning än hemma hos mig.

Min kropp ber om att få röra på sig, den skriker efter rörelse. Kanske vore utfallssteg tvärs över golvet en god idé eller ett antal solhälsningar i ett hörn, som motvikt mot allt stillastående?


Dagen idag är oerhört lugn, så stilla att jag vet att andra skulle kunna uppfatta den stressande.

Jag tror det handlar om hur vi väljer att tänka. Hur kan jag utnyttja min tid på ett tillfredställande sätt så jag känner mig nöjd och samtidigt gör ett bra jobb?


Att vara ny är en fördel, det finns alltid nytt att lära och träna sig på, jag betar av en sak i taget.

För mig är det ovant att ha så mycket tid i förhållande till uppgifter. Jag som tidigare ofta varit på språng med många bollar i luften, nu vilar jag i sysslorna.


Det kan vara nyttigt att ha tråkigt 
och dessa lugna stunder är min utmaning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar