Det blir inte alltid som man tänkt sig, det blir som det blir

I förrgår fick jag motvilligt tacka nej till en tjejmiddag som jag sett fram emot. Det tog emot men jag valde att lyssna på min kropp och innerst inne vet jag att rätt beslut togs.

Att ringa till en av sina käraste vänner en timme innan kändes skit men med huvudvärk, frossa och ont i magen så blev det som det blev. Dessutom skulle jag arbeta dagen efter (igår). Ute spöregnade det och luften var rå och fuktig.

Planen hade varit att cykla vilket kändes olustigt. "Jag kan skjutsa dig", sa mannen "men då får du ta taxi hem, fast i så fall kanske du kan glida in tidigare?"

Jag kände att jag behövde ladda batterierna för att orka kvällens trevligheter, så jag avböjde. "Om du tänker cykla så klä på dig ordentligt, du är frossig nu", fortsatte mannen välmenande. "Eller om du är riktigt klok så tar du bilen och skippar vinet".

Efter att ha funderat fram och tillbaka ett antal svängar beslöt jag att lyssna mer på kroppen än på vad jag egentligen ville och önskade. Att cykla innebar stor risk för ytterligare nedkylning och konsekvensen av det kunde innebära sämre status dagen efter. Att ta bilen lockade inte heller. Promenera dit? Kanske men då hävdade mannen att han ville att jag skulle ta taxi hem. Frågan var vad jag egentligen orkade?

Jag ville just då enbart bädda ned mig i soffan. Där hade vi svaret. Jag ringde min vän och sa som det var. Hon förstod, det kommer nya middagar. Krya på dig.

Så fick jag bilder på Messenger

Jag var med! Satt vid bordet med egen tallrik. Tror jag hade en härligt trevlig kväll med massor av skratt.

I en annan del av stan blev jag ompysslad av mannen som fixade middag och bäddade ned mig i soffan. Jag somnade tidigt, sov länge och nu är jag mitt vanliga energiska, pigga jag.

Det blir inte alltid som man tänkt sig, det blir som det blir och det kan bli bra. :)