Röda detaljer gör mig glad

Mina första träskor var röda, iförd dessa promenerade jag (alldeles själv) 2 km till min älskade faster Maj. Morfars syster som axlade manteln som "mormor" efter de morföräldrar som inte längre levde när vi växte upp. Jag var endast 2,5 år och hade inte alls lov att traska iväg ...

Röda kängor, gummistövlar i ridmodell och flamencoskor är några exempel på favoriter som alla hängt med länge och inte bytts ut förrän de nästan fallit sönder. 

Jag älskar röda detaljer, det gör mig glad. 

Mina första flamencoskor köpte mamma på Kanarieöarna, de var röda med vita prickar och ett par som försvann ur mitt liv alldeles för snabbt. I den barnbalett jag tillhörde dansades det även spanska danser och när min lärare fick reda på att jag ägde ett par "äkta" skor så undrade hon om det fanns en möjlighet för henne att låna dessa till en föreställning. Mamma och jag sa okey. Dessa skor såg jag aldrig mer ... de kom bort. Antagligen glömde Eva att hon lånat och när jag flera år senare frågade så fanns de inte kvar.

Efter 45 år ersatte jag skorna med nya, eller jag hade redan svarta och limegröna men önskade mig ändå ett par röda av nostalgiska själ. Hittade ett par med svarta prickar i Barcelona och slog till direkt.

Ungefär en månad före jul insåg jag att de höga hallonröda gummistövlarna i ridmodell gjort sitt, med sprickor i gummit så tog de in vatten. Hur mycket jag än tyckte om dessa så fanns det enbart en sak att göra, slänga skorna i soporna.

Inse lyckan när jag på julafton öppnar ett paket ifrån mannen och finner ett par klarröda stövlar i ankelhöjd! Inget jag skrivit på någon önskelista men en gåva som verkligen välkomnades till alla regniga promenader!