Så har den ena sonen lämnat hemmet ...
Alltid lika underbart när de kommer och sen samma saknad och tomhet när de åker hem till sig igen. Men så ser livet ut för alla föräldrar med "vuxna" barn. Vi får njuta av den son som fortfarande sover i sin säng.
Vår jul har på alla sätt och vis varit mysig, återhämtande och bra. Inget fysiskt häng (inomhus) med släkt eller vänner men däremot utomhus samt online. Annorlunda och värt massor i den pandemi som omsluter oss alla.
För att inte tala om den frostigt vackra naturen på julafton som dessutom bjöd på solsken och därefter snö(!!!) i dagarna två. En efterlängtad och uppskattad julklapp som skapade magi.
Katterna har överlevt högtiden precis som vår gran. De har legat under, nosat, utforskat och plockat ner ett par julgranskulor samt en polkagris att leka med annars lugnt. Värre har det varit för mossan bland adventsljusen. Audrey och jag har olika åsikter om var den bör vara, hon tycker att golvet är bättre och lyfter därför ut mossan så snart hon får chansen.
Annars har våra pälsbollar tillbringat mycket tid under en av våra soffor. Mannen placerade en mjuk fäll redan innan julafton "i fall att ..." och den signalen fattade både S och A. Så fort de tyckt att vi låtit för mycket eller för högt så har de dragit sig undan, ner i "källaren", krupit in under soffan och lagt sig på fällen.
Nu märker de att livet börjar förändras tillbaka till det mer "normala" och snart kanske de rör sig som de gjorde innan jul. En dag i taget ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar