måndag 8 juni 2020

Det svåraste är ovisshet


Det här med kattadoptionen drar ut på tiden och vi fattar ingenting? 

Hur svårt kan det vara att svara på ett mejl och boka in en onlineintervju? Vad är anledningen att min inbox är tom? Inte minsta lilla meddelanden från katthemmet efter det att kattcafeet lämnat över.


Om det nu skulle vara så att de INTE vill ha oss som adoptivfamilj så kan de väl bara säga det! Skriva att någon annan, någon bättre dykt upp. Mannen och jag klarar det, vi överlever.

Det värsta är alltid ovisshet. En tuff sanning kan bearbetas medan tystnad tenderar att skapa frågor.

Så jag mejlade kattcafeet igen (de som godkänt oss) och fick svar att fördröjningen som vi upplever är ovanlig. Kanske beror den på att katthemmet lider av personalbrist under corona?

Kanske?


Eller så är det inte meningen, att vi ska ta emot de två katter vi önskar? Just nu är det enda vi kan göra: att vänta. Bollen ligger inte hos oss, inte heller hos kattcafeet. 

Så vi väntar ...
Fortsätter att kolla inkorgen varje dag, i fall att, för någon typ av besked bör vi få. Kanske idag!?

Eller så ligger Pixie och grannkatterna bakom lockouten? Alla de katter som hänger på vår tomt, kliver in genom öppna dörrar och lägger sig att vila på soffor eller i sängar. Har de gått ihop och protesterat, sagt att vi inte ska ha "egna" katter, att det finns andra som vill hälsa på, leka och bli kliade på magen utan risk att bli bortvalda på grund av adopterade nykomlingar? 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar