Fast jag har ingen lust, det är där skon klämmer och så länge som motivationen inte finns så kommer heller inte lusten att safta, sylta och baka att infinna sig, det bara är så. Tyvärr. Sorry familjen.
Jag spelar hellre "500" med Lejonkungen, går ut i trädgården och jordar ner mina händer, tar en skogspromenad, yogar/tränar, badar eller funderar kattnamn med mannen.
På fredag är dagen D, då jag ska köra in till Stockholm och kattcafeet för att hämta de katter vi valt att adoptera. En kompis hänger med så att jag kan sitta i baksätet på vägen hem, bredvid den stora transportväskan vi köpt.
Hemma är allt klart. Vi har skapat ett rum som blir katternas egna (till att börja med, för trygghet, innan de själva väljer var de trivs bäst). Allt vi tidigare kastat (efter Tiger) har köpts nytt. Jag har designat katthuset och skapat det. Låda, sand, mat och leksaker finns, samt spray som skapar lugn och trygghetskänslor (så katterna slipper bli för stressade). Vi har även betalt adoptionskostnaden så nu återstår hämtning samt allt pappersarbete som en adoption innebär.
Och JA, vi har pratat med Pixie om nykomlingarna. Hon säger inte så mycket. Själv har jag föreslagit att hon kan bli de nya familjemedlemmarnas mentor men mannen är skeptisk. Vad grannkatten själv tycker håller hon för sig själv.
Men för att återgå till den husmoderliga sidan av mig så kan jag allt jag inte gör. Har en del tankar, idéer och recept som ligger och väntar, vi får se om de testas? Kanske, kanske inte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar